26/5 Det var meningen att Yvonne skulle vara med på färden via Göta kanal.
Eftersom hon har reumatism och inte kan sova i den fuktiga luften ombord på Orm var rum på vandrarhem och pensionat reserverade för henne längs med rutten.
Henri var för sin del ivrig att få se Birka, den berömda handelsplatsen från vikingatiden.
Tidigt på morgonen den här dagen for han genom slussen och in i Mälaren med Orm, på väg mot ön.
Den var liten i förhållande med öarna runtom och utan ett bra sjökort hade han aldrig kunnat lokalisera platsen.
För att förstå hur Birka såg ut under vikingatiden måste man ta i beaktande att vattennivån var högre på den tiden.
Klockan nio fann Henri en bra ankringsplats i den skyddade hamnen.
Nu hade han en hel dag på sig att undersöka ön och insupa en fläkt av dess historia.
Hamnen här var stilla men fylldes på med båtar efterhand.
En hel del svenskar brukar komma hit ut, nyfikna på sin historia.
Henri kom nära stranden genom att dra upp styråran och dra sig in på vatten, som var för grunt för de moderna båtarna.

När han gick i land kände Henri, som den vikingafantast han är, som om han trampade på helig mark.
Det var tyst och stilla och Henri kunde lätt se framför sig den forntida vikingastaden.
Birka gick under efter att hemligheten med segelrännan till ön hade spritts genom förräderi till danska vikingar.
Här skedde en massaker.
Efter den här händelsen blev Sigtuna ett nytt handelscenter.
Yvonne anlände till färjan vid lunchtid, så Henri hade gott om tid för sig själv ute på Birka.
Det fanns inte heller några guider på plats vid den här tiden på året.
När han stod uppe på ett högt berg kunde han konstatera hur välfunnen platsen var som en knutpunkt för handeln.
Birka var gömt mellan ett antal mycket större öar. I mörkret var det omöjligt att hitta hit utan hjälp från lokalbefolkningen, genom signaleldar eller på annat sätt.
Från alla sidor av ön var det fri sikt för att kunna spana efter fientliga skepp.
Om det väntades en attack hade vikingaskeppen i hamnen god tid på sig att sätta segel och gömma sig i skydd av någon av de många öarna i närheten.
Invånarna i staden hade också god tid på sig att förbereda sig för strid.
Till yttermera visso var staden omgiven av en försvarsvall.
Henri såg många gravar.
Gravfälten är ett tecken på att befolkningen var omfattande.
Efter att Yvonne hade gått ombord på den sista färjan gjorde Henri Orm i ordning för att kunna fortsätta färden.

27/5 Henri ville starta tidigt, så Yvonne gick upp i ottan för att nå Södertälje via tåg ca 8.30.
Slussen där var inget bekymmer och samme hamnkapten som Henri hade mött på vägen upp bjöd honom nu på kaffe.
Hamnkaptenen höll ett öga på Orm medan Henri hämtade Yvonne och allt hennes bagage från järnvägsstationen.
Yvonne skulle vara med på den vackra färden ner till Trosa.
Yvonne och Henri hade fina minnen från den här platsen, där de hade campat några dagar när de förberedde färden.

28/5 Den här dagen gick seglatsen till Oxelösund.
Yvonne ville inte segla över det öppna vattnet till Stendörren
( men Yvonne och Henri återvände dit 2002,så då fick hon tillfälle att se den här vackra platsen ).
Vid ett ställe längs färden möttes Orm med applåder av några museibesökare.
När man kom fram till Oxelösund fick Yvonne sova hos Kerstin, så hon fick verkligt fin nattro.

29/5 Vilodag i Oxelösund.
Fint väder.
Tid att se på ön Femöre och Gamla Oxelösund.
Det fanns också tid för ett litet skämt.
Henri tog på sig sina vikingakläder och borgmästaren, Standi Rönnberg, fick uppleva en vikingaräd på sitt eget kontor.

30/5 Färden fortsatte till Mem, där Göta kanal tar sin början.
Den här delen gick också över för mycket av öppet vatten för Yvonnes smak och hon mötte istället upp på platsen efter en bussfärd.
Hon fick därmed inte uppleva en fin segling genom underbar skärgård - och dessutom en överraskning.
Vid lunchtid nådde Orm Stegeborg och Henri passade på att titta på det gamla försvarstornet.
Då kom det en skolklass med sin lärare med färjan dit ut.
De visade sig vara mycket intresserade inte bara av vikingaskeppet, utan också av nationalitetsflaggan.
Klassen kom från en Rudolf Steinerskola som grundats av en holländare och grundarens barn undervisade fortfarande på skolan.
Henri blev inbjuden dit på lunch - och tackade ja.
Därmed blev han försenad till Mem.

Det var inte så roligt för Yvonne, eftersom hon hade hyrt en cykel i Söderköping för att kunna ta sig ut till Mem.
I samband med den förberedande resan hade Henri blivit lovad fri passage för Orm genom Göta kanal, detta eftersom detta var det första vikingaskepp som skulle gå den här vägen - det kunde utnyttjas i marknadsföringen av kanalen.
Tyvärr visste inte slussvakten något om den här överenskommelsen och det tog en hel del telefonerande för att få en bekräftelse om det här avsteget från den vanliga proceduren.
Men det visade sig att det här dröjsmålet ändå var nyttigt.
Det här var det officiella öppningsdagen för kanalen och vid Mem fanns en gammal färja, full med VIP-personer, som skulle markera dagen med sin färd.
Orm och färjan seglade nu tillsammans till Söderköping.

31/5 Första dagen på Göta kanal.
Det var soligt och Yvonne tog på sig en skjorta utan ärmar, vilket är ett stort steg att ta för en kvinna som alltid fryser.
Arbetet med repen vid slussarna på Göta kanal var annorlunda.
Underströmmarna i de små slussarna är starka, och Orm måste halas in samtidigt som strömmen tog henne med till slussens mitt.
Moderna segelbåtar kan använda motoriserade vinschar, men Henri måste göra det här momentet för hand - Yvonne kunde inte hjälpa till, med tanke på sin reumatism.
Det tunga arbetet uppmärksammades dock av besättningen på andra båtar och Henri fick välkommen hjälp av en kvinna från en av båtarna.

Att segla på själva kanalen är förbjudet, men det är däremot möjligt att göra det över sjöarna.
Orm genomförde en underbar segling över Roxen.
Efter att skeppet hade anlänt till Berg stängdes slussen för kvällen.
Eftersom det var mycket trångt där kunde dock en av de andra väntande skepparna telefonledes övertala kanalbolaget att öppna slussen på nytt.
Konvojen gick vidare till Karl Johans sluss.
Orm kunde slussas igenom här kl 22.

1/6 På väg till Motala, huvudorten längs Göta kanal.
Det var fint väder, något som varade i flera dagar.
Yvonne förde tur med sig.
Det var fin segling också över sjön Boren.
I Borenshult mötte journalister upp och nu fick Yvonne ställa upp och berätta sin version av historien om Orm och dess färd.
- I Motala fick Henri den officiella Göta kanal-tallriken av kanalbolagets chef.

2/6 Överfärden över Vättern till Karlsborg.
Yvonne valde att färdas dit med buss, eftersom Vättern är en stor sjö.
Väderutsikterna var dåliga.
Henri valde att först segla till Vadstena för att se hur stormen skulle utveckla sig.
Väl framkommen dit fick han tag på tidningen med Yvonnes intervju.
Här anlände också Vadstenas hamnkapten vid niotiden och ville ha betalt, eftersom han trodde att Orm hade stannat där över natten.
Han kunde inte tro att det fanns någon så dum som hade seglat så tidigt på morgonen i de här vattnen.
Innan vinden tog i på allvar satt Orm kurs mot Karlsborg.
Överfärden gick lyckligt.
Henri fick vänta där en timme under lunchuppehållet, innan bron kunde öppnas och Orm kunde fortsätta in i lugnt vatten i hamnen.
Yvonne hade redan anlänt och tillsammans gick de för att handla och för att ta sig en titt på den jättelika fästningen i Karlsborg.
Här stötte de ihop med herr Stahl, som arbetar på fästningen.
Han inbjöd Henri och Yvonne på en trevlig middag hemma hos sig.

3/6 Fortsättningen på kanalen till Hajstorp, efter att man först passerat Forsvik och Töreboda.
I Hajstorp finns den byggnad, som varit hem för huvudkonstruktören av Göta kanal.
Det är en vacker herrgård med en stor trädgård, som idag bebos av familjen Kjernald.
Eftersom vandrarhemmet var stängt måste Yvonne sova på golvet i toalettbyggnaden.
Sent på kvällen befriade Birgitta Kjernald henne från sin sovsäck och visade in henne till en riktig säng i det vackra huset.

4/6 Henri visste inget om bytet av sängplats och gick upp till toalettbyggnaden på morgonen för att väcka Yvonne.
Han trodde att Yvonne försvunnit.
Han letade överallt för att hitta något meddelande, men fann inget.
Efter någon timme kom Birgitta och bjöd in Henri på frukost och sa att hon hade en överraskning för honom.
Och där, vid ett stort frukostbord, satt Yvonne och njöt av sin frukost !
Den sista etappen av Göta kanal skulle göras den här dagen.
Färden gick till Sjötorp, där Birgitta och Rune och deras barn redan väntade på Orm.
Birgitta frågade Henri om hon fick lov att följa med på seglatsen till Mariestad.
Yvonne vågade sig inte ut på den stora Vänern, så Henri och Rune bytte fruar.
Birgitta var lycklig! Hela sträckan var segelbar och hon njöt av att vara ombord på ett vikingaskepp.
Yvonne åkte med Rune och barnen i bil till Mariestad.
Där kunde familjerna återförenas över ett gott mål mat på en restaurant.