Sverige

Den här gången fungerade allt lite bättre. Sikten var bra och vinden mojnade. Orm befann sig dock i en hårt trafikerad farled och besättningen måste hålla god uppsikt hela natten. Till sist, klockan fyra på morgonen, kunde Orm med sin trötta besättning segla in i hamnen i Höganäs. Inte så långt därefter väcktes man av en vänlig hamnkapten, som hade gjort i ordning en svensk välkomstfrukost komplett med den lokala tidningen. Ibland var det en stor fördel att segla med ett vikingaskepp bland andra seglare, ibland inte. Vikingagudarna kunde pröva Orm ordentligt ibland på resan. Kanske gjorde de upp någon gammal oförrätt med oss moderna vikingar som spelpjäser. Hur det än var med den saken: vädret gjorde det omöjligt att segla vidare den dagen. Det blev dock bättre framåt natten och Orm seglade vidare mot Halmstad. Gudarna måste ha uppmärksammat att skeppet tagit sig vidare, för sedan blev vädret sämre igen under några dagar. Nu hade Orm kommit ordentligt efter sin tidtabell och Henri frågade den holländske konsuln om hjälp.

Denne ordnade också så att Orm transporterades landvägen till Göteborg; trots detta var skeppet två dagar försenad dit.
Den planerade vistelsen i Göteborg blev inställd och färden fick fortsättas direkt mot Lysekil.
Vädret hade inte blivit särskilt mycket bättre, men i skydd av många vikar och små öar kunde Orm genomföra en rätt bra segling.

När skeppet väl kom fram till Lysekil hade det dåliga vädret växt till rejäl storm. Det blev omöjligt att segla vidare. Orm var inte heller det enda fartyg som fick bekymmer. En oljetanker gick till botten utanför den svenska västkusten och oljan drev mot Lysekil. Den svenska flottan gjorde ett förtvivlat försök att hindra oljan att nå kusten men det hårda vädret försämrade utsikterna att lyckas. För Orms del gällde det att hinna ut ur hamnen innan oljan nådde fram, för vare sig seglet eller utombordaren på 7.5 hästar skulle orka att manövrera skeppet genom klibbig olja. När vinden hade stillats åtminstone något gav sig Orm av som en tjuv om natten, i riktning mot Fjällbacka. Vädret gjorde det omöjligt att följa farlederna, men det var inget större problem. Eftersom Orm inte har någon köl och ett blygsamt djupgående gick det bra att segla i de skyddade vattnen nära kusten. Nästa dag kunde man också segla vidare under mer normala örhållanden ända upp till Strömstad, den sista svenska hamnen på resan.