27 april Mycket kallt och regnigt.
Vår plan för dagen var att lämna Holland och nå Tyskland, men vi hade problem. Området där Waddenzee blir till Dollard, och sedermera förvandlas till floden Eems, bildar en förträngning med en mycket stark ström som bildas av tidvattnet. Precis vid inloppet till Eems låg ett kraftigt rep strax under ytan som lyckades trassla in sig i utombordarens propeller. Tidvattnet var på väg in och Orm drevs in i den förrädiskt grunda Dollard. Vi hade ingen tid att förlora. Våra valmöjligheter var att reva seglet och kämpa mot vinden och strömmen för att komma bort från Dollard, eller att chansa genom att låta Orm driva med strömmen i hopp om att snabbt bli av med repet. Henri beslutade sig för det sistnämnda alternativet, men inte utan risk. He lösgjorde rodret så att Orms djupgående reducerades till 40 centimeter. Sedan tog det honom en halvtimme för att få propellern fri, alltmedan Orm drev mot den grunda Dollard. Det var i sista minuten som repet kunde tas botr; då hade Orm bara tio centimeter till flodbottnen. Vid lunchtid nådde man Leer. På grund av det dåliga vädret beslutade Henri sig för att strunta i all sightseeing för att istället utnyttja marinans faciliteter med varmvatten och annat. Där kunde också den fuktiga sovsäcken bli ordentligt torr. 28 april Den här dagen fortsatte färden mot Oldenburg. Dit finns det två användbara vattenvägar. En rutt följer Eems och Küste Canal och är försedd med tre stora slussar för handelsflottans behov. Den andra möjliga färdvägen går via tidvattenfloden Leda och den mindre Elisabeth Fehn-kanalen. Eftersom Henri hade seglat längs Leda en gång förut valde han det första alternativet. Det visade sig dock vara ett dåligt val. Vattenleden var full med normala handelsfartyug, vilket gjorde att manöverutrymmet för ett vikingaskepp inte var imponerande stort. Kaptener på handelsfartyg är vana vid att lägga fast i slussarna genom löplina och genom att låta propellrarna gå på lågvarv. Också detta orsakar vattenvirvlar och Henri var vid åtskilliga tillfällen tvungen att be slussvakten om hjälp med att stänga av motorerna, för att själv kunna manövrera i slussarna. Att gå genom de tre slussarna orsakade en försening på fyra timmar och Henri hade planerat att passera slussen i Oldenburg för att sedan kunna stanna över natten i marinan. Slussen där st’ängde dock redan kl 21. Eftersom Henri inte visste om han skulle hinna i tid hade han radiokontakt med slussvakten på plats för att han skulle vänta på honom. När Orm anlände kl 21.07 var dock slussen redan stängd. |
1 maj Den här dagen var kursen ställd på slussen i Otterndorf,
detta genom den förenande vattenvägen mellan floderna Weser och Elbe. Under en tidigare tur 1985 hade den här slussen varit stängd för reparation ( se Färden till Oslo ), men nu var den öppen igen. Det var emellertid fortfarande viktigt att tänka på vattennivån på Elbe. Det verkade som om Orm inte var bortglömd, detta tack vare besöket av borgmästare Herman Gerken och ortstidningens reportage. 2 maj Uppströms Elbe och sedan via Nordsjö-östersjökanalen. Anligen måste de mindre fartygen vänta på Elbe för att komma in i slussarna. Henri kalkylerade ut precis i vilken tid han måste avgå från Otterndorf för att vara i Brunsbuttel vid lågvatten. Avfärden skedde kl 5 och han måste sgela mot strömmen 5 miles. Det var god sikt, det fanns inte många stora havsgående fartyg i kanalen och allt gick enligt planen. Väntan vid slussen inskränkte sig till en halvtimme. I kvällningen nådde Orm Rendsburg, där Henri stannade över natten eftersom små fartyg inte har lov att segla i mörkret. Den nye hamnkapten visade sig vara mycket hjälpsam. |