Färdväg
Färdväg

Resa till Sverige


På väg mot Tyskland

27 april Mycket kallt och regnigt.
Vår plan för dagen var att lämna Holland och nå Tyskland, men vi hade problem.
Området där Waddenzee blir till Dollard, och sedermera förvandlas till floden Eems, bildar en förträngning med en mycket stark ström som bildas av tidvattnet.
Precis vid inloppet till Eems låg ett kraftigt rep strax under ytan som lyckades trassla in sig i utombordarens propeller.
Tidvattnet var på väg in och Orm drevs in i den förrädiskt grunda Dollard.
Vi hade ingen tid att förlora.
Våra valmöjligheter var att reva seglet och kämpa mot vinden och strömmen för att komma bort från Dollard, eller att chansa genom att låta Orm driva med strömmen i hopp om att snabbt bli av med repet.
Henri beslutade sig för det sistnämnda alternativet, men inte utan risk.
He lösgjorde rodret så att Orms djupgående reducerades till 40 centimeter.
Sedan tog det honom en halvtimme för att få propellern fri, alltmedan Orm drev mot den grunda Dollard.
Det var i sista minuten som repet kunde tas botr; då hade Orm bara tio centimeter till flodbottnen.
Vid lunchtid nådde man Leer.
På grund av det dåliga vädret beslutade Henri sig för att strunta i all sightseeing för att istället utnyttja marinans faciliteter med varmvatten och annat.
Där kunde också den fuktiga sovsäcken bli ordentligt torr.
28 april Den här dagen fortsatte färden mot Oldenburg.
Dit finns det två användbara vattenvägar.
En rutt följer Eems och Küste Canal och är försedd med tre stora slussar för handelsflottans behov.
Den andra möjliga färdvägen går via tidvattenfloden Leda och den mindre Elisabeth Fehn-kanalen.
Eftersom Henri hade seglat längs Leda en gång förut valde han det första alternativet.
Det visade sig dock vara ett dåligt val.
Vattenleden var full med normala handelsfartyug, vilket gjorde att manöverutrymmet för ett vikingaskepp inte var imponerande stort.
Kaptener på handelsfartyg är vana vid att lägga fast i slussarna genom löplina och genom att låta propellrarna gå på lågvarv. Också detta orsakar vattenvirvlar och Henri var vid åtskilliga tillfällen tvungen att be slussvakten om hjälp med att stänga av motorerna, för att själv kunna manövrera i slussarna.
Att gå genom de tre slussarna orsakade en försening på fyra timmar och Henri hade planerat att passera slussen i Oldenburg för att sedan kunna stanna över natten i marinan.
Slussen där st’ängde dock redan kl 21.
Eftersom Henri inte visste om han skulle hinna i tid hade han radiokontakt med slussvakten på plats för att han skulle vänta på honom.
När Orm anlände kl 21.07 var dock slussen redan stängd.
Bremerhaven 29 april Klockan ett på natten ville en stor motorbåt lägga till längs Orm.
Mannen som förde båten tyckte det var mycket egendomligt att Henri vägrade, men Henri ville inte riskera att Orm skulle få skador genom en kollission i nattmörkret.
Den första slussen öppnade klockan 5.
Eftersom handelsflottans fartyg har förtur genom slussarna fick Orm vänta till kl 7.
Dagens mål var sedan att nå Bremerhaven via Hunte och Weser - tidvattenfloder båda två.
Att segla på floderna är omöjligt, eftersom tidvattnet vid vissa tidpunkter på dygnet är kraftigare än själva flodströmmen.
Eftersom Hunte är en biflod till Weser 40 kilometer inåt landet finns det en tidsdifferens med ebb och flod.
Om det är högvatten i Bremerhaven kl 12 är högvattentiden för Oldenbrug kl 15.
Om man väljer att följa tidvattenströmmen på Hunte har den redan vänt när man är framme vid Weser.
Av det skälet beslöt Henri att ta den smala, slingrande Hunte och segla med strömmen och att gå motströms på den breda Weser.
Under den första delen av resan fick man ta ner masten - den satte man upp igen vid Elsfelt.
Det var mycket besvärligt att ankra vid en järnpollare i den strida strömmen.
Sjöpolisen erbjöd sig att hjälpa Henri vid två tillfällen.
På Weser kunde Orm gå för segel och i kvällningen nådde man Bremerhaven.
Man fick vänta en halvtimme på att få den sista fria ankringsplatsen i marinan.
30 april En vilodag, eftersom slussarna krånglade.
Det blev tillfälle att göra en del praktiska göromål och förberedelser för resten av färden.
1 maj Den här dagen var kursen ställd på slussen i Otterndorf,
detta genom den förenande vattenvägen mellan floderna Weser och Elbe.
Under en tidigare tur 1985 hade den här slussen varit stängd för reparation
( se Färden till Oslo ), men nu var den öppen igen.
Det var emellertid fortfarande viktigt att tänka på vattennivån  på Elbe.
Det verkade som om Orm inte var bortglömd, detta tack vare besöket av borgmästare Herman Gerken och ortstidningens reportage.
2 maj Uppströms Elbe och sedan via Nordsjö-östersjökanalen.
Anligen måste de mindre fartygen vänta på Elbe för att komma in i slussarna.
Henri kalkylerade ut precis i vilken tid han måste avgå från Otterndorf för att vara i Brunsbuttel vid lågvatten.
Avfärden skedde kl 5 och han måste sgela mot strömmen 5 miles.
Det var god sikt, det fanns inte många stora havsgående fartyg i kanalen och allt gick enligt planen.
Väntan vid slussen inskränkte sig till en halvtimme.
I kvällningen nådde Orm Rendsburg, där Henri stannade över natten eftersom små fartyg inte har lov att segla i mörkret.
Den nye hamnkapten visade sig vara mycket hjälpsam.
Otterndorf
Nordsjö-östersjökanalen 3 maj Sista delen av Nordsjö-östersjökanalen fram till slussen vid Holtenau.
Det här är en dubbelsluss, varav den ena var torrlagd för att repareras.
När Henri såg ner i detta jättehål blev han imponerad qouml;ver den hantverksskicklighet, som gjort det möjligt att bygga slussarna.
Kejsar Wilhelm lät bygga vattenvägen som en förbindelseled för sin flotta mellan östersjön och Nordsjön.
På fjorden utanför Kiel blev det lite fin segling igen till Laboe.
Vid Laboe gjorde Henri i ordning Orm för seglatsen över till Danmark nästa dag.
Tyvärr stördes nattsömnen av ett charterfartyg från Groningen som la till nära Orm.
Passagerarna var mycket högljudda.
Varför måste människor så ofta bete sig så illa när de har semester ?

[  Senast uppdaterad :  9-5-2021  ]


© Copyright H.A. Houben