Färdväg

Resa till Sverige

Utfärden till Sverige

7/5 Fortfarande blåste det en hel del, men väderleksutsikterna talade om att det skulle mojna. Henri beslöt sig för att försöka göra överfärden och se hur det skulle arta sig under dagen. Klockan åtta på morgonen, vid slutet av Bögeström men innan överfärden till Trelleborg, hade han motvind och vågorna gick höga. Henri hoppades att vinden skulle avta och beslöt att vänta ut vädret. Ankaret låg i på ena sidan av skeppet, men det höll emot dåligt eftersom det växte mycket tång på sjöbotten. Av den anledningen gjorde han något som normalt inte är tillåtet: han säkrade ankaret mot en av bojarna som markerade segelleden. Klockan 14 beslöt Henri att försöka att segla mot norr, direkt över Fakse Bugt, för att komma in under skydd av kusten. Det gick bra. Efter den manövern var riktningen ostlig mot Trelleborg, med vinden mer i ryggen. Från Trelleborg var seglatsen lätt mot Gislövsläge, i skydd av land. Dit kom Orm kl 21 och den trötte skepparen mottogs av familjen Carlsson tillsammans med halva byn och den lokala pressen. Eftersom Henri enligt schemat skulle ha anlänt en dag tidigare hade människorna på platsen för länge sedan börjat spana efter honom.
8/5 Redan vid ankomsten till den första hamnen i Sverige stod det klart att startdatum för färden inte hade varit så lyckad. Seglingssäsongen i Sverige hade inte börjat än, av goda skäl. Många dagar väntade med hård vind, regn, snö och frost. Bara två båtar låg i hamnen, båda två med holländsk flagg. Eric Le Fèvre seglade liksom Henri ensam, men på en modern lyxyacht ! Hans mål var Finland.
Vinden var hård och det regnade massor.
I Gislövsläge träffade Henri också pressens representanter. När pressmötet var över fick fru Carlsson och Henri skjuts med journalisterna till Trelleborg, där de besökte museet och vikingaborgen. Efter besöket tog de bussen tillbaka till Gislövsläge och kunde ta emot ytterligare en ensamseglare till hamnen. Också det visade sig vara en holländare, men den här gången rörde det sig om en ung kvinna.
9/5 Hård vind, kallt och regnigt. Orm lämnade ändå Gislövsläge.

Henri nådde snart Smygehamn och började leta efter något varmt att dricka. Han behövde också fett för att smörja in sina handskar med, så att de skulle stå emot vätan bättre.
Redan innan Orm hade ankrat upp hissade hamnkaptenen den holländska flaggan. Att göra så är en maritim hedersbetydelse för gästande fartyg. Det är tyvärr inte vanligt längre i resten av Europa, där många flaggor vajar både dag och natt. I Sverige var det dock möjligt att se direkt vilka länder som var representerade i hamnen genom att inventera flaggorna framför hamnkontoret.
Det syntes förstås att Henri var frusen. Han fick omedelbart en kopp kaffe och ett stycke varm kaka av hamnkaptenen. Efter en välbehövlig paus fortsatte han resan. Det hade varit bättre om han hade stannat i hamn. Det började snöa och hagla. Och detta ute till sjöss i ett öppet skepp ! Trots allt kunde Henri nå dagens mål, som var Kåseberga. Här väntade Eve Ask på Henri. Hon var Henris kontaktperson för nästa planerade landningsställe, Kivik. Eve oroade sig för Henris säkerhet, eftersom armén skulle ha skjutövningar under de kommande dagarna i närheten av Orms planerade rutt.
Kvällen hade hunnit bli sen. Det snöade fortfarande och temperaturen hade fallit till under nollan. Efter mycket letande i den öde byn kunde Henri till slut hitta en person med nyckel till ett ställe där han kunde övernatta.

10/5 När Henri vaknade på morgonen var skeppet täckt av is. Allt var fruset och det fanns ingen chans att ställa i ordning grejerna ombord. Men vinden hade mojnat och fastän det var kallt var det soligt och fint. Därför startade Henri sin seglats mot Skillinge, där Birkit, ett skepp tillhörigt hans vän Theo Putters, låg förtöjd. Efter en kopp kaffe med sin vän fortsatte Henri mot Kivik, nu eskorterad av Birkit.
När de anlände till Kivik visade det sig att Eve hade ordnat med en välkomstkommitté. Hela familjen Ask var där, tillsammans med Corrie och Theo Putters och några journalister. Eve visade Henri alla intressanta sevärdheter i trakten: modellskeppsmuseet, den gamla vikingahamnen etc. Museet låg nära vikingahamnen och Henri ville filma Orm där vid soluppgången nästföljande dag.
Eve hade ringt en massa telefonsamtal och hade lyckats få armén att uppskjuta sina skjutövningar till nästa dag.

11/5 Henri vaknade tidigare än vanligt för att kunna beskåda soluppgången över den gamla vikingahamnen. Det var vindstilla. Vikingabåtens små krängningar var det enda som rörde sig på filmen.
Sedan hastade Orm iväg, för att undvika att komma inom skjutzonen. Dagens plan var att segla till Hällevik, men eftersom Orm var en dag försenad och hamnkaptenen i Hällevik inte hade svarat på Henris brev med begäran om hjälp beslöt han att segla direkt till Karlskrona. Det var ett beslut han senare skulle komma att ångra.
Det var kallt och delvis molnigt, dock med hyggliga vind- och siktförhållanden.
Efter att Orm hade lagt om kurs vid Utklaptens fyr började problemen. Utombordaren fungerade inte. Detta skulle inte ha varit något problem på öppet hav: Orm är ju ett vikingaskepp, som kan både seglas och ros. Men att ta sig till Karlskrona utan motor var en annan sak. Platsen hade en gång i tiden valts noggrant för att fungera som örlogsbas. Längs med hela kusten finns det en mängd små klippöar och sjörutten in till staden har många knixar. Främmande skepp är bara tillåtna att ta en särskilt markerad rutt in till Karlskrona.
Vinden kom från sydväst och Orm drev mot kusten. Henri försökte på alla sätt att få utombordaren att gå igång: han fyllde tanken, kollade oljan, bytte tändstiften. Allt utan framgång.
Seglet var revat och seglingen kunde fortsättas, men efter ett tag vred sjöleden åt vänster, rakt mot vinden. Att kryssa var omöjligt, eftersom det var en mycket trång passage. Därför fick Henri börja ro. Vinden ökade, liksom belastningen på Henris nedkylda armar. Nu beslöt han att försöka med en av de kvarvarande detaljerna av skeppets nödutrustning, VHF-radion.

Henri anropade hamnkaptenen för yachtklubben, som han hade varit i kontakt med i fjol, och bad om att få bli bogserad. Men seglingssäsongen hade inte tagit sin början än, vilket innebar att det inte fanns några fartyg på plats som kunde hjälpa Orm in i hamn.
Sedan ringde Henri upp sjöräddningen. Henri angav sin position och förklarade att han inte var i någon omedelbar fara. Han bedömde att han skulle kunna hålla ut ytterligare två timmar, men sedan skulle han hamna på klipporna. Sjöräddningen frågade om han inte kunde kasta ankar, vilket ju var fullt möjligt. Henri gjorde dock bedömningen att det skulle vara vanskligt, eftersom väderleksutsikterna inte var gynnsamma och han befann sig i en så pass liten och utsatt farkost.
"Vilket skepp är det?" frågade rösten i radion. "Vikingaskeppet Orm från Holland", svarade Henri. "Isåfall är er position inte bra. Vi skall leta efter er så fort vi hinner."
Men när Henri angav namnet på sundet där han befann sig startade Sjöräddningen sin aktion direkt. Efter en halvtimme kom sjöräddningsbåten. Bogserlinan apterades och som en förlamad svan bogserades sedan Orm mot yachtklubbens hamn.
Den här episoden gjorde två frågor aktuella:
1. Vad var det egentligen som hade hänt med motorn ?
2. Varför hade inte sjöräddningen tagit hans belägenhet på allvar först?

12/5 Efter att ha tillbringat en natt i ett uppvärmt utrymme var det åter dags för en iskall dag. Frågorna från gårdagen kom att få sina svar.
Efter att hamnkaptenen hade hjälpt Henri med motorn klarnade det på första punkten. Kölden hade gjort att det hade bildats kondens i bensintanken. Eftersom insuget är placerat på tankens botten tog motorn in vatten istället för bensin, vilket gjorde det omöjligt för den att starta. På grund av den vanligen kalla vintern säljer varje bensinstation i Sverige en särskild tillsats för att motverka den här effekten. Vattnet i Orms tank kombinerades med tillsatsen och bildade ett slags tuggummi, som flöt ovanpå bensinen. Efter att detta blivit åtgärdat fungerade bensintillförseln igen. Efter den här incidenten har Henri hädanefter alltid med sig en liten flaska med den här "undermedicinen" ombord.
Svaret på den andra frågan blev också snabbt besvarad. Hällevik hade inte svarat på Henris förfrågan eftersom hamnkaptenen hade trott att skeppet skulle anlända en dag tidigare. Hamnkaptenen hade telefonerat till Kivik för att ta reda på när skeppet skulle anlända. De hade också skickat ut en båt för att eskortera Orm in till hamn. Men Orm hade seglat direkt till Karlskrona och befann sig inte i närheten av Kivik. När eskortbåten inte kunde finna Orm hade de också arrangerat en eftersökning, som blåstes av när Orm anlände till Karlskrona.
Det var kallt den här dagen, med sydvästlig vind, 4 Beaufort, och delvis molnigt - bra seglingsväder för turen till Bergkvara. Henri hade beslutat att segla direkt till Kristianopel, som är en liten och pittoresk by.
Orm fick ett varmt mottagande där av hamnkaptenen Sven-Erik Nilsson.
Henri hade tagit till vana vid varje hamn att fråga lokalbefolkningen om nästa etapp och om de aktuella väderleksutsikterna. Nu var Sven-Eriks råd att Henri skulle hålla sig kvar i hamn med Orm. Vinden förmodades vända och en rejäl storm var på gång. Det skulle vara för farligt att ge sig ut. Sven-Erik skulle komma att få rätt. Det började blåsa så att Orm måste surras fast med gummislangar. Kölden höll i sig och det började regna och snöa igen. Sven-Erik erbjöd Henri att utnyttja sitt lilla hamnkontor för övernattning.
13/5 och 14/5 Stormen höll i sig med full styrka - 10 Beaufort. Snöfallsområdet sträckte sig från Stockholm till Göteborg. Helikoptrar letade efter en trälast som hade blåst av ett lastfartyg. Sven-Erik erbjöd sig att skjutsa Henri till Bergkvara för att hämta post och sedan fortsätta till Kalmar, där han kunde beskåda både skeppsmuseet och slottet.

15/5 Orm var fortfarande täckt av is, men vinden hade mojnat och färden fortsattes. Kölden var dock så hård att Henri skakade, trots sin termoutrustning. Han gick in till Ekanäs på jakt efter värme och lite kaffe, men allt var stängt. Två svenskar, som var på väg till en konferens, erbjöd sig att ta med Henri på en kopp kaffe i en restaurant omkring tjugo minuter bort. När Henri återvände upptäckte han att han hade glömt att stänga av den lilla elektriska vattenpumpen. Nu hade den skurit p g a överhettning. Därför fick han ge sig av in till Kalmar för att skaffa en ny.
Trots kylan försökte Henri att ta sig så långt som möjligt för att ta igen lite av den tid han hade förlorat. Eftersom han inte kunde hitta någon bra ankringsplats i Stora Rör så fortsatte han till Borgholm.
I Borgholm fick han en överraskning. Vem var där med sitt fartyg och väntade på bättre väder om inte Eric Le Fèvre. Honom hade han inte träffat sedan Gislövsläge. De två männen gick ut och åt middag tillsammans.
Hamnkaptenen erbjöd den uppvärmda tvättstugan som sovutrymme. Henri tog tacksamt emot erbjudandet.

16/5 återigen is på skeppet. Skulle vädret aldrig bli bättre ? Det skulle visa sig att så inte var fallet. Detta skulle komma att bli den kallaste våren på hundra år, enligt meteorologernas uppgifter.
Vinden kom huvudsakligen från norr, med 6 Beauforts styrka.
På grund av isen låg Orm djupare i vattnet, vilket innebar att det slog in över relingen. Olyckligtvis hade slangen till vattenpumpen försvunnit överbord, vilket gjorde att Henri valde att gå mot Storan, en ankringsplats nära inloppet till Mönsterås. En vänlig man med bil hjälpte Henri att få tag på en ny slang och så kunde seglingen fortsättas. Henri valde att gå inomskärs längs med kusten till Oskarhamn. Där hade turistbyrån utlovat en bra ankringsplats med toalett och duschmöjligheter. Kontakten hade tagits föregående år och mycket hade uppenbarligen hänt sedan dess. Där fanns en kojplats, men inga andra bekvämligheter. Och det regnade fortfarande och var mycket kallt. Henri måste hitta ett ställe att kunna övernatta på. Han gick till polisstationen och visade dem brevet från turistbyrån. Efter att polisen hade ringt runt en del körde de Henri till vandrarhemmet medan de samtidigt ordnade en nattvakt till Orm. Hurra, hurra !

17/5 återigen blev det en natt med frost. Det var god sikt och molnfritt och stilla väder. Seglatsen mellan de vackra öarna upp mot Västervik var fantastisk. När Henri kom fram var det en dag efter att hamnkaptenens hustru, fru Lundsten, hade fyllt år. Hon hade lämnat en bit av tårtan till Henri.
I Västervik kunde Henri både tvätta och torka tvätten i torktumlaren.
Henris händer var såriga och blödde p g a kölden och den långvariga kontakten med vatten. Varje kvinna som han träffade i stan erbjöd honom spontant att få låna lite handkräm !
18/5 Det var fortfarande mycket kallt. I gryningen låg dimman tät. Det var dock möjligt att navigera genom att lystra till ljudet av bränningarna. Sedan började det att regna igen. Henri seglade in till Loftahammar för att få lite vila. Vem träffade han där om inte Erik Le Fèvre, som också hade ankrat upp för att få lite skydd mot det dåliga vädret !
Henri ville nå Stockholm enligt tidtabellen och gav sig därför ut igen, trots hård vind från sydväst med en styrka av 6 Bft. på skalan. Orm började dock att dyka så pass mycket redan strax efter utloppet mot öppet hav att motorn tog luft. Henri var tvungen att återvända in i den skyddade hamnen. Där bjöds det på middag och sedan ett ställe att sova på ombord på Eriks yacht.

19/5 Fortfarande regnigt, men vinden hade stillat sig något. Henri beslutade att våga sig på en inomskärssegling till Öxelösund. Det kom att bli en underbar tur.
Flottan övade landsättning i området med små enmansbåtar. Henri fick lust att leka lite med dem. Det är sed att handelsfartyg saluterar marinfartyg genom att ta ner nationalitetsflaggan. Sedan skall marinfartygen svara genom att göra samma manöver. De här båtarna var dock så små att de inte hade någon flagga - man kunde bara se huvudet på besättningsmannen inne i en rund plasthuv. För att salutera Orm måste mannen i marinfartyget stoppa, öppna huven, stå upp och göra honnör, sätta sig ner, stänga huven och sedan sätta fart igen. Efter att detta hade upprepats fem gånger brydde sig flottans män inte om det mer. De hade förmodligen fått order via radio att strunta i den egendomlige holländaren.
Eftersom vädret var bra seglade Henri in i hamn för fulla segel - något han normalt brukade undvika av säkerhetsskäl. I Öxelösund fick Henri ett varmt mottagande av hamnkaptenen, fru Kerstin Björklund. Mottagandet var superbt: god mat och dryck och till och med ett besök av borgmästaren, Standi Rönnberg.

20/5 Vädret var fint och det blåste en stilla bris. Henri startade tidigt - han hade blivit utlovad frukost hos familjen Edberg vid museet på Stendörren. Stendörren visade sig vara den vackraste plats som Henri besökte med Orm under hela resan. Där var det mycket stilla och idylliskt.
Efter att ha fått en typiskt svensk frukost med varm gröt fick Henri sedan en visning av museet. Snart nog började vinden att ta i igen, så Henri fick bråttom att segla iväg. Den här eftermiddagen nådde han Trosa, en pittoresk stad vid en liten å. I Trosa fick han lite vila och en möjlighet att tvätta av fartyget.

21/5 återigen fint väder. Kunde det vara så att sommaren äntligen hade börjat i Sverige ? Henri njöt av en avspänd segling mellan de många småöarna in mot Södertälje. Efter en kopp kaffe med den vänlige hamnkaptenen gick han genom slussen för att segla vidare in i Mälaren. När han nådde Slagstaholmen visade det sig att där var fullt. Orm fick inte heller ligga sidskepps bensinstationen eftersom den alltid måste hållas fri. Vakten Salomon hjälpte dock till slut Henri till en plats. Eftersom det regnade fixade han också en kojplats inne på restaurangområdet på yachtklubben.

22/5 Den holländske ambassadören, L. D’Ansembourg, hade förberett en välkomstceremoni för Orm när skeppet skulle anlända till Stockholm. Det skulle enligt tidtabellen ske klockan 11. För att Orm skulle hinna fram måste skeppet gå genom Hammarbykanalen. Precis efter att Orm hade gått igenom kanalen och nådde Navishamn, där Henri skulle gå in, mötte han en holländsk yacht. Gissa vems ? Ja, det är väl ingen överraskning för någon längre att det rörde sig om Erik Le Fèvres båt. Världen är liten. De båda herrarna hade korsat varandras vägar många gånger nu, utan att göra några som helst överenskommelser i förväg.
Eftersom det var lite tid över - Henri är nästan alltid för tidig - tog Henri och Eric tillsammans en lov med Orm förbi Vasamuseet. Här togs det foto, som pryder Henris hemsida.

När de kom tillbaka till Navishamn väntade Peter Zeegers från den holländska ambassaden där med sitt fartyg. Och ombord på skeppet befann sig Henris fru, Yvonne ! Hon hade också gjort en lång färd för att ta sig hit : först med färjan från Amsterdam till Göteborg och sedan via tåg till Stockholm. Det var ett kärt möte.
Yvonne och den holländske ambassadören och hans fru hade sällskap av Albert Moses och Peter Zeegers från ambassaden tillsammans med hamnkaptenen, ordföranden i yachtklubben samt Gustav Wilson, f d ordförande i yachtklubben. Gustav Wilson var den som Henri hade haft den huvudsakliga kontakten med i samband med planeringen av färden.
Ambassaden hade förberett kall champagne. Alla glas höjdes i en skål för att ära Henris prestation på denna första del av resan. Henri var rörd och hade svårt att kontrollera sina känslor. Det hade varit en trevlig tur, men också en färd som hade inneburit hårda fysiska ansträngningar. Nu kunde han emellertid pusta ut i den vackra svenska huvudstaden. Yvonne hade blivit inbjuden att bo hos Kirsten, Gustaf Wilsons fru. Dit var också Henri välkommen. Men redan efter en natt där återvände han till allas förvåning till sin sovsäck ombord på Orm. Där hade han sovit i 26 nätter nu, så det var han van vid. Det var bekvämt i ett riktigt hem, men det var för varmt och instängt för att Henri skulle kunna få någon nattro.
23/5 till 25/5 Semester i Stockholm.
Yvonne och Henri tillbringade en hel del tid tillsammans med Kirsten och Gustav. De gjorde vistelsen i staden mycket trivsam.
Ett sällskap med vikingar från Norrtälje kom och besökte Orm och berättade om sina planer på att bygga ett vikingaskepp på ett nytt, men ålderdomligt, varv. Yvonne och Henri inbjöds att besöka platsen och åkte upp med buss till Norrtälje.
Ett besök i Stockholm är heller inte komplett utan en visit på Vasamuseet. Naturligtvis glömde de inte heller bort att besöka Gamla stan. Men semestern tog slut efter bara tre dagar. Henri hade gjort upp om flera möten och ville fortsätta färden med Orm efter sin uppgjorda plan.

[ Senast uppdaterad : 20-1-2012 ]

Orm,Henri Houben,Henri,Viking,Wiking,Vikings,Vikingen,Wikingen,Vikingaskeppet,Wikingerschiff,navio,navios,naus,nau,Bouwen,Building,Bauen,construcao,contrução,Oseberg,Aasa,Alkmaar,Alphen aan den Rijn,Amsterdam,Andijk,Bodegraven,Breezand,Den Haag,Eindhoven,Enschede,Etten Leur,Haarlem,Harlingen,Heusden,Jorvik,Kampen,Kortgene,L'Anse aux Meadows,Leiden,Londen,Maastricht,Nijkerk,Oslo,Rotterdam,Steenwijk,Tilburg,Utrecht,Wijk bij Duurstede,Woerden,York,Zaandam,Nederland,Holland,Duitsland,Denemarken,Zweden,Noorwegen,the Netherlands,Germany,Denmark,Sweden,Norway,Göta canal,Holanda,Alemanha,Dinamarca,Suécia,Norruega,die Niederlande,Deutschland,Dänemark,Schweden,Tyskland,Sverige,Norge,Engeland,England,Canada,Newfoundland,Neufundland,Novo Mundo,Historisch,BBC,Blue Peter,Bruynzeel,Drenthse Hoofdvaart,Kaasmarkt,Lentetuin,Maritiem,Museum,Omniversum,Oude Rijn,Openlucht,Piet Hein,Piushaven,Scheepvaart,Spaarne,Turfvaart,Veerse Meer