Färdväg

Resa till Sverige

Swerige hemfärden

5/6 Vädret var kyligt men vackert - det var soligt,  men vi hade ingen vind.  Enligt väderrapporten skulle det förbli så under hela dagen.  trots att Vänern är Sveriges största sjö beslöt  sig Yvonne för att segla med Henri,  när vädret såg ut att bli så bra.  De planerade att segla till Läckö, som är ett underbart,  vitmenat slott vid Vänerns kust. I Mariestad hade Henri uppmärksammat pålysningen om att ett nytt  vikingaskepp skulle sjösättas i Lidköping.  Det ville han naturligtvis inte missa.  Efter att Yvonne och Henri hade anlänt dit fick de höra att  den officiella ceremonin visserligen skulle hållas i Lidköping,  men att skeppets hemmahamn var Blomberg.  En vikng ger sig inte så lätt, så det var bara att ge  sig av till Blomberg.  Och där låg hon, Sigrid Storråda,  en kopia i skala 1:1 av Gokstadsskeppet ett underbart skepp. Naturligtvis fick Orm ett hjärtligt välkomnande och Henri fick  en guidad tur ombord på skeppet.

Efter att de svenska och holländska vikingarna utväxlat  diverse information med varandra var det dags att ge sig av igen.  Snart nog syntes Läckö slotts kontur vid horisonten.  Campingplatsen vid Läckö var inte bemannad och Yvonne fick  tillåtelse att övernatta i campingföreståndarens kontor.

6/6 Olycksdagen.  Genom att segla genom en vindlande,  bojförsedd farled var det möjligt att minska  färdlängden från Läckö till Vänersborg.  Men innan färden kunde företas måste Henri tanka i Spiken.  När han åter gick in i farleden visade det sig att en av  de vita stenarna doldes av ett litet skogsparti.  Av den anledningen tog Henri miste när det gällde segelriktningen  på en grad när.  Det var inte mycket men visade sig vara ödesdigert.  Orm gick direkt mot en klippa.  Stäven stod högt på och när sådant händer  är skeppet inte stabilt.  Yvonne råkade i full panik.  Henri hoppade i det kalla vattnet och försökte att få  Orm loss med hjälp av en av seglets bommar.  Men Orm stod hårt på och rörde sig inte.  Yvonne ville bli ilandsatt med räddningsflotten,  vilket dock var uteslutet.  Flotten skulle endast användas i nödsituationer,  vilket det här inte var.  Henri blåste S O S-signalen i sitt horn för att påkalla  uppmärksamheten hos någon i Spiken,  men olyckan inträffade vid sjutiden på morgonen och det fanns  ingen i närheten, inte så här tidigt på säsongen.

Föregående kväll hade ett stort kustbevakningsfartyg  befunnit sig vid Läckö.  Var det en lycklig tillfällighet?  Genom att använda Kanal 16 kunde Henri få kontakt med dem och  inom tio minuter var de på plats med en av sina mindre båtar.  Yvonne var så upprörd att hon endast önskade att komma  bort från Orm- så fort som möjligt. Givetvis kontrollerade Henri först om skeppet tog in något vatten.  Men den starka,  tjocka kölen hade tagit smällen och den tunnare delen av  skrovet var intakt.  Det innebar att färden kunde fortsätta.  Av säkerhetsskäl eskorterade dock kustbevakningsfartyget Orm  till öppet vatten.  Yvonne fortsatte med dem till Läckö,  varifrån hon tog bussen till Vänersborg. Under den här sista etappen på Vänern ösregnade  det men Orm nådde den nybyggda marinan utan något problem.

7/6 Den här dagen skulle Orm gå genom den berömda  trollhätte kanal.  Även här hade Henri fri passage och direktören,  Lennart Sandberg, inväntade honom.  Vid samma tillfälle skulle också en av Sjöfartsverkets  arbetsbåtar gå igenom kanalen.  Det innebar att Orm kunde gå förtöjas tillsammans med  henne och gå så genom alla slussar.  Henri hade tur och behövde därmed själv inte lyfta ett finger.

trollhätte kanal är ett gott exempel på att det går  att kontrollera vattenströmmarna.  Slussportarna i Göta kanal är bara fem meter höga,  vilket förklarar varför slussarna är byggda i trappform.  Vid trollhättan är slussarna xxx. Vid genomfarten inträffade det missödet att en stock hade kilat  fast sig mellan ett par slussportar.  Man fick tillkalla en dykare för att få loss den.  Det tog några timmar extra.

I kvällningen anlände Orm i Kungälv, i regnvädret.  Yvonne var glad åt beskedet att vandrarhemmet låg nära hamnen.  Innan de gick upp dit såg Henri att ett av skeppen i hamnen inte  hade släckt ner sina navigationslampor.  Detta var den danska Stampe - ett skepp som vi skall få höra  mer om senare.

8/6 Sista delen på Göta älv mot Göteborg.  Navigationssignalerna på båda sidor om farleden ligger mycket  långt från varandra.  I Göteborg skulle det bli ett par dagars vila för Yvonne och  Henri innan Yvonne skulle ta färjan till Holland igen. Orm fick kajplats vid Lilla Bommen.  Där var det var nära till den holländske konsulns kontor,  där Henri hämtade upp en kartong med förnödenheter.  Konsuln, mr den Haring, föreslog att Orm skulle flyttas till lotsstationen.  Han hade redan fått tillstånd till det.

Där kunde Orm ligga mer ostört.  Det visade sig vara ett bra val.  Platsen var tillstängd och säker.  Där fanns till och med en säng att sova i för Henri,  där fanns bra sanitetsutrymmen och dessutom vänliga människor  att prata med.  Dagarna i Göteborg tillbringades med shopping och också en  middag på restaurant Viking.  När han flanerade runt i stan fick Henri plötsligt se en  neonskylt med reklam för operans program.  Det visade sig att de spelade Den flygande holländaren just den  här kvällen!

9/6 Vilodag, förberedelser för att segla med Orm över  Kattegatt till Danmark.  Henri fick frågan om han kunde tänka sig att segla ut  tillsammans med lotsbåten för att transportera en lots till en oljetanker.

Efter att Orm återvänt från den turen mötte Henri  ett vikingaskepp som var på insegling.  Det visade sig vara repliken på Äskekärrskeppet,  som Sällskapet Vikingatida Skepp i Göteborg hade sjösatt  föregående år. Genom att blåsa sitt kohorn fick Henri vikingaskeppets uppmärksamhet.  Några ur besättningen tog sin dinge och gjorde ett besök  ombord på Orm.  Den sista dagen i Sverige blev därigenom mycket lyckad.

[ Senast uppdaterad :  20-1-2012  ]